Det jag ser som det största problemet med denna diet, är just att den rättfärdigas genom att "den egentligen inte är en diet". Den propageras som hälsofrämjande, ej nödvändigtvis för viktnedgång..
Precis som att viktnedgången inte är det som media framställer som lockvaran i dieten, men ironiskt nog undanhålls den lockvaran under två av veckans dagar.
Och två dagar i veckan känns ju inte som så mycket?
Jag tänker slänga upp lite siffror här, är ni beredda?
På ett år så nekar man kroppen sin rätt till bränsle, en av kroppens primära och primala basfunktioner - i hela 104 dagar. Det är lite mindre än en tredjedel av ett år, grovt räknat så ska du med den hälsofrämjande metoden gå med tom mage och kroppen i svältläge i hela 3,5 månad. Detta är sammanlagt mer än ett kvartal! Låter det fortfarande sunt?
Och det som retar mig mest är att det rutinskapandet ligger farligt nära en gräns som vi alla vet är högaktuell idag. Det rubbade matförhållandet, störningen i ätbeteendet. Det som fler än vi kan ana, än de själva kan ana, redan har anammat. För några dagar sedan skrev jag om vår strävan efter att belöna oss med mat, och jag tycker att det är på samma tema här. 5 dagar i veckan får du "äta vad du vill!" - belöning. 2 dagar i veckan ska du vända på det beteendet - uppstramning. Belöningstanken triggar en nöjdhetskänsla som (dare I say..) ALLA känner igen. Och uppstramningen sen, återhållsamheten är inget fel i sig! Men i kombination och så relaterat till belöningen så skapar det en tankecirkel som aldrig leder någonvart.
5 dagar i veckan FÅR du äta vad du vill, 2 dagar i veckan får du INTE det. Hela tiden måste ditt pekfinger vara redo att börja vifta in de två dagarnas inträde. Det är så väldigt lätt hänt att det blir en obalans i hur du tänker, hur dina rutiner grundas, så att det kommer att handla om belöning och straff. Och där, mina vänner, har vi en ätstörning.
Ifall du är mer nyfiken, kika gärna på dessa länkar:
Caveman fasting diet may leave women diabetic
'Fasting Diet' fad could be unhealthy, nutritionists say
Så länge man har en balans mellan belöning & straff är det inga problem. Jag belönar/unnar mig själv gärna en fettig och sockrig kaka efter att jag varit duktig och gjort något så jobbigt(straff!) som ett hårt träningspass eller typ glömt bort att hinna med att äta(omedvetet straff?). Vissa dagar under en lång och jobbig dag kan jag bli så sugen på godis och socker och snabba kolhydrater, men jag lider ut, kalla det straff eller inte, men när jag kommer hem belönar jag mig själv med en riktig måltid. En person med ätstörning har tappat denna balans att faktiskt kunna belöna sig själv. Det blir bara straff, straff, straff. Att människor i västvärlden äter på tok för mycket är välkänt, och om 5:2-dieten får vissa av överätarna att hitta en balans är det bara positivt. Klanka inte ner på något du inte vet något om! :) Mor min har kört 5:2 i mer än ett halvår och är sundare och gladare och har mer ork än innan :) att hon kommer in i sina plagg som hon brukade ha för många år sen är ju ett stort plus i kanten då hon saknat att bära dessa plagg.
SvaraRaderaFasta har varit en stor del i människors kultur i tusentals år = bestraffning. Fastan avslutas med festmåltid = belöning. Att det ska vara så skadligt att fasta förstår jag mig inte på, så länge det inte går över styr. 5:2 dieten lika så. Och går det över styr är det inte själva dietens fel, då den i grunden strävar efter en balans mellan "in the comfort zone" och "not in the comfort zone".