söndag 2 februari 2014

Svårare än så är det inte, eller?

Människor möter varandra med olika reaktioner, beroende på vad som sägs, vad som inte sägs, vad som syns och vad som inte syns. Människor bemöts och möter människor med både förstående om oförstående.
Vi möter varandra och analyserar, analyseras, utifrån vad vi vet sedan tidigare och vi relaterar ny kunskap till vad vi redan kan. Det här är känt hos de flesta.
Vad vi själva tycker är enkelt, kan för andra vara oöverskådligt svårt.
"Men förstår du inte det där?"
"Svårare än så är det ju inte(!)?"
Vi har också gjort det -relaterat till vår egen kunskap och därefter dragit en slutsats -detta borde alla förstå, eller detta är så jäkla enkelt.
Men det är det inte. Alla har olika referensramar, olika kunskaper och erfarenheter som spelar in när en ska förstå eller inte förstå, tycka något är svårt eller enkelt.
Vi menar inte att en alltid ska behöva tänka på det här, men det är bra att ha i bakhuvudet att alla inte har samma referensram som en själv.
Människor missförstår varandra hela tiden, varför? För att våra referensramar ser olika ut. Jag säger en sak men menar en annan, du hör en tredje och tolkar det som det fjärde -vanliga faktorer som skapar missförstånd i kommunikation.
Kommunikation är på så sätt rätt roligt, det blir aldrig som en kanske tänkt sig från början.

Problematiskt blir det dock (utöver de vanliga faktorerna) när en bara relaterar till sig själv och inte sätter sig in i andras perspektiv. Samtidigt blir det problematiskt att inte relatera till sig själv, eftersom det är så vi förstår saker och vi gör detta omedvetet egentligen. Vi måste relatera till oss själva.
Varför flummar jag då på om detta?
Jo, för att det kan vara otroligt provocerande att bara relatera till sig själv och bestämma vad som är förståeligt utifrån en själv, men som andra kan uppfatta som helt och totalt ofattbart. Och samtidigt blir det i vissa fall otroligt provocerande för andra att bestämma att något är förståeligt, eller enkelt, när andra inte håller med.
Jag har själv gjort mig skyldig till detta flera gånger -i klassrum, i vardagskommunikation, i inlägg jag skrivit för idealrevolution, i mejlkontakt med företag. Jag kanske till och med gör det just nu.
Det här blogginlägget blir på så sätt en kom ihåg-lapp till mig själv, att sluta tro att allt är så lätt att förstå och så enkelt att göra.

Syftet med idealrevolution är att skapa en samhällsförändring, att få människor att sluta diethetsa och känna sig nöjda med sig själva som de är. Förutsatt att det är det de vill. Men samtidigt måste vi också sticka ut hakan och provocera. Balansgången är just -en balansgång mellan för mycket provokation och för mycket det-är-bra-som-det-är-och-alla-gör-det-de-själva-vill.
Men vad är enkelt i detta och vad är svårt? Det är olika för olika personer, för vissa är det svårt att se sig själva i en helkroppsspegel, för andra är det svårt att förstå varför vissa inte kan just detta. För vissa är det enkelt att gå emot ideal och skita i samhällskrav, för andra är det jättesvårt.
Balansgången för oss blir, att försöka peppa allihop på något sätt. Som vi har skrivit i förklaringen så är Idealrevolution viktigt för dig, för mig och för våra medmänniskor. Men det innebär olika saker för olika människor.
Svårare än så är det inte, eller?