Lindex: bh- & normbekvämlighet

Lindex lanserar nu en ny bh-kampanj, där de vill uppmuntra kvinnor till att hitta sin rätta storlek. De menar att de har en bh-modell för varje kvinna och med sin kampanjbild vill de lyfta fram just det - mångfalden av kvinnor.

Bild ogenerat lånad av en rytande Lady D.

Men i mina ögon tar dom enorma kliv bakåt. Vad är det här för mångfald, fysiskt sett? Kvinnorna i Lindex reklambild är slående lika varandra, låt oss räkna upp de likheter vi ser:
- De är alla ljushyade (mångfalden i gråskala?!)
- De har alla (ungefär lika långt (synligt)) huvudhår
- Alla förutom en har mörkt hår
- Det finns ingen stor skillnad i just bh-storleken (vilket ju är själva kampanjen..)
- De ser ut att ligga väldigt nära varandra i ålder
- De ser ungefär lika långa ut
- De är kroppsligen väldigt lika varandra

Jag skulle kunna räkna upp i en evighet vad jag tycker att denna bild saknar i fråga om representation av mångfald.

Jag frågar igen, vad är det här för mångfald? Var det allt de kunde komma på?
"Sensationen" i denna kampanj är att det är Lindex egna anställda på bild, de har fått söka och blivit utvalda. Av drygt 100 sökanden så var detta representativt nog för den storslagna lanseringen av deras nya, breda utbud av storlekar.
Det här är väldigt problematiskt. Lindex HADE kunna göra detta till något storslaget, banbrytande och konstruktivt för både samhällsklimatet, sina kunder och sina potentiella framtida kunder. Men istället finner jag den nästan diskriminerande i sin process, då de uppenbarligen har uteslutit dryga 95% av de sökande människorna som ville vara med i kampanjens marknadsföring. Och varför har de uteslutit dem?
Säkerligen var det inte dryga 100 personer som såg likadana ut, drog samma bh-storlek och genom bildbruket förmedlade rätt så likartad kommunikation till betraktaren. Nej, här tror jag att vi faktiskt kan titta på diskrimineringsgrunderna, som består av 7 kategorier. Kön, etnicitet, funktionalitet, sexualitet, religion, ålder- och uttryck. På den listan så ser vi direkt att många rutor kan kryssas för som en bristvara i denna kampanj. Jag hävdar bestämt att de med skrattretande lätthet hade kunnat förmedla en mycket, mycket, mycket ärligare bild av mångfald.

Fast å andra sidan, detta kanske är Lindex tanke? Det kanske är så här de vill ha sina kunder, och så här som de ser sin målgrupp. Om än en målgrupp alltid ska vara under utveckling och i nytänkande banor för att både marknadsföring och försäljning ska fungera i det långa loppet. Ett stagnerat varumärke är ett dött varumärke, var det någon som sa.

Jag har en bitter smak i munnen efter detta inlägg, och jag kan inte låta bli att känna mig lite förnedrad som potentiell kund hos Lindex. Är detta vad dom tror att jag går med på? Tror dom att jag inte ser igenom deras ihåliga försök till att vara normbrytande? Ser dom på mig som kund på detta snäva vis, då finns det ingen bh-modell i världen som skulle kunna få mig att känna mig bekväm.

Grattis alla på kvinnodagen!

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om sexism, om den privilegierade situation jag befinner mig i som vit, bisexuell arbetarklasskvinna. Jag hann en bra bit in i det inlägget innan jag stoppade mig själv, för det är nog hellre ett blogginlägg som borde skrivas på min privata blogg, inte på IR.

Idealrevolution handlar om att jag, du och andra ska känna att vi duger som vi är. Om vi duger som vi är kan vi också börja se saker runtomkring oss, börja reagera och börja förändra. IR har hjälpt mig jättemycket med det, jag har arbetat mig till ett stadium där jag känner att jag verkligen kan högaktingsfullt skita i hur jag ser ut och fortfarande vara skitbra som person, för min utsida är skitsamma egentligen, och det är ju det som är meningen och kraften i IR. Du ska kunna känna att du är tillräcklig oavsett om du egentligen tycker att du är snygg eller ful eller vad du nu har gått och tänkt om dig själv.

Jag har länge tänkt att jag är tjock, inte så himla snygg och därmed ful och en dålig människa, eftersom jag har låtit mina tankar om mitt utseende styra hur jag uppfattar mig själv som person. När jag nu lärt mig (det har tagit skitlänge bara så ni vet, det här händer inte över en natt) att acceptera mig själv som jag är, utan känslan av att hela tiden behöva förändra och förställa mig, har jag börjat se andra saker -sexismen, min privilegierade situation och hur viktig kampen är för att alla människor ska vara lika mycket värda. Jag har slutat lägga en värdering i ordet tjock, i ordet smal. Det borde bara vara beskrivande, men värderingen är stark i ordet. Ordet tjock är negativt laddat, och det behöver inte vara det egentligen.

Jag befinner mig i en priviligerad situation eftersom jag dels är vit, bisexuell arbetarklasskvinna, men också för att jag nu struntar i mitt utseende, inte väger mig och därmed koncentrerar mig på annat än min kropp. Därför kan jag och orkar jag se andra saker och värdera dem som viktigare. Men alla kan inte det.

Den internationella kvinnodagen påminner oss om detta, att fortsätta kämpa tills alla har samma rättigheter och världen är jämlik. Om den ska kunna bli det måste vi börja visa respekt för människor och visa respekt för oss själva.

Det kräver mycket av en som person i vissa fall, i andra fall är det enkelt. Det är ett långt arbete med sig själv att komma fram till att en duger som en är, att ens utseende inte är så viktigt. För att komma dit finns inga mirakelkurer, arbetet går i vågor och bestäms av dagsformen. Jag har dagar när jag hatar mig själv, när inga kläder känns bekväma och helst hade jag bytt kropp med någon. Men det är inte så alla dagar, det är inte så ens varannan dag, det är så det känns ibland.

Ett tag tänkte jag rätt mycket att en kanske borde vara lite mer tacksam för hur allt är ordnat, vi får ju ofta höra det vi människor, och jag tänker att på ett sätt ska en nog vara tacksam, men inte alltid. Långt ifrån alltid. Till exempel kan det väl kanske vara bra att vara tacksam över ens kropp, att den fungerar någotsånär att ta sig från a till b. Men när det gäller hur världen ser ut, hur ojämställdhet finns kvar och människor inte är lika mycket värda i praktiken så gäller det att inte vara tacksam utan kämpa för förändring. För mig påminner den internationella kvinnodagen mig om det.

Premiär för Idealrevolutionsföreläsning

Igår gick Idealrevolution återigen ut IRL, första gången var när vi deltog i FATTAs demonstration utanför riksdagen och höll tal om vardagssexism. Klippet kan ses här. Och igår var det äntligen dags för att kliva ut från de sociala medierna och ut i 'verkligheten' igen, denna gång med en föreläsning om sexism, om ideal, om konsumentkraft och Idealrevolution.

Vi hade bjudits in av ABF och Vänsterpartiet i Malung till att föreläsa, Idealrevolution är partipolitisk obundna, vilket ska tilläggas. Under föreläsningen gick vi igenom hur ideal har sett ut historiskt, olika årtal för viktiga brytpunkter där kvinnor i Sverige har fått igenom olika beslut/rättigheter, så här såg den listan ut:

 1845     Lag om lika ­arvsrätt för kvinnor och män.
 1863     Ogift kvinna blir myndig vid 25 års ålder.
 1864     Mannen förlorar sin lagstadgade rätt att aga sin hustru.
 1873     Kvinnor får rätt att ta akademisk examen med några få undantag.
 1874     Gift kvinna får rätt att bestämma över sin egen inkomst.
 1884     Ogift kvinna blir myndig vid 21 års ålder.
 1919     Alla kvinnor får kommunal rösträtt och blir valbara till kommuner och landsting.
 1921     Kvinnor får allmän rösträtt och blir valbara till riksdagen. Gifta kvinnor blir myndiga vid 21               års ålder. Kvinnor och män blir likställda i den nya giftermålsbalken.
 1927     Statliga läroverk öppnas för flickor.
 1935     Lika folk­pension för kvinnor och män införs.
 1947     Första kvinnan i regeringen heter Karin Kock. Lika lön för samma tjänst ­införs för statligt                   anställda.
 1950     Båda föräldrarna blir förmyndare för barnet.
 1958     Kvinnor får bli ­präster.
 1960     SAF och LO beslutar att inom en femårsperiod slopa särskilda kvinnolöner.
 1965     Våldtäkt inom ­äktenskapet kriminaliseras.
 1971    Individuell beskattning av arbetsinkomst ersätter sambeskattning.
 1974    Föräldraförsäkring införs, föräldrar får rätt att ­dela ­ledigheten vid barns födelse.
 1975     Ny abortlag. I princip fri abort till och med vecka 18.
 1980     Lag mot köns­diskriminering i arbetslivet införs.
 1987     Sambolagen, om sambors gemensamma hem.
 1994     Jämställdhetsstatistiken blir officiell statistik.
 1995     En ”pappamånad” införs. Lag om registrering av partnerskap.
 1998     Lag om våld mot kvinnor. Ändring i Brottsbalken. Lag om förbud mot könsstympning  av                   kvinnor.
 1999     Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster.
 2002     Föräldraförsäkringen utökas med 30 ersättningsdagar till 480 dagar. Av dem reserveras                   60 för vardera föräldern.
 2005     Ny sexualbrottslagstiftning.
 2009     Diskrimineringslagen träder i kraft. Jämställdhetslagen upphör att gälla. DO inrättas. Sverige får könsneutral äktenskapslag.

Genom listan ville vi visa hur feminismen stridit för olika saker, hur rättigheter till slut getts men att de också är lätta att ta för givet, rättigheter kan också tas bort, varför också det är viktigt att fortsätta kämpa.

Vi gottade ner oss i hur ordet hen fått betydelse för många människor och varför det är viktigt, tex här. Vi tog upp FATTA och hur vi alla har ett ansvar för att bryta våldtäktskulturen, vi tipsade om 33 anledningar och Sälj grej med tjej och vi varvade högt med lågt -hur världen sett ut historiskt och varför Idealrevolution finns överhuvudtaget (varav det sistnämnda finns i vår beskrivning på Facebook).

En bra kväll helt enkelt! Vi vill passa på att tacka för att vi fick tillfället att föreläsa och om det är någon som skulle vara intresserad av en föreläsning, en workshop eller något liknande samarbete så är det bara att mejla oss på idealrevolution.kontakt@gmail.com så kan vi diskutera hur ett alternativt upplägg skulle kunna se ut!

Svårare än så är det inte, eller?

Människor möter varandra med olika reaktioner, beroende på vad som sägs, vad som inte sägs, vad som syns och vad som inte syns. Människor bemöts och möter människor med både förstående om oförstående.
Vi möter varandra och analyserar, analyseras, utifrån vad vi vet sedan tidigare och vi relaterar ny kunskap till vad vi redan kan. Det här är känt hos de flesta.
Vad vi själva tycker är enkelt, kan för andra vara oöverskådligt svårt.
"Men förstår du inte det där?"
"Svårare än så är det ju inte(!)?"
Vi har också gjort det -relaterat till vår egen kunskap och därefter dragit en slutsats -detta borde alla förstå, eller detta är så jäkla enkelt.
Men det är det inte. Alla har olika referensramar, olika kunskaper och erfarenheter som spelar in när en ska förstå eller inte förstå, tycka något är svårt eller enkelt.
Vi menar inte att en alltid ska behöva tänka på det här, men det är bra att ha i bakhuvudet att alla inte har samma referensram som en själv.
Människor missförstår varandra hela tiden, varför? För att våra referensramar ser olika ut. Jag säger en sak men menar en annan, du hör en tredje och tolkar det som det fjärde -vanliga faktorer som skapar missförstånd i kommunikation.
Kommunikation är på så sätt rätt roligt, det blir aldrig som en kanske tänkt sig från början.

Problematiskt blir det dock (utöver de vanliga faktorerna) när en bara relaterar till sig själv och inte sätter sig in i andras perspektiv. Samtidigt blir det problematiskt att inte relatera till sig själv, eftersom det är så vi förstår saker och vi gör detta omedvetet egentligen. Vi måste relatera till oss själva.
Varför flummar jag då på om detta?
Jo, för att det kan vara otroligt provocerande att bara relatera till sig själv och bestämma vad som är förståeligt utifrån en själv, men som andra kan uppfatta som helt och totalt ofattbart. Och samtidigt blir det i vissa fall otroligt provocerande för andra att bestämma att något är förståeligt, eller enkelt, när andra inte håller med.
Jag har själv gjort mig skyldig till detta flera gånger -i klassrum, i vardagskommunikation, i inlägg jag skrivit för idealrevolution, i mejlkontakt med företag. Jag kanske till och med gör det just nu.
Det här blogginlägget blir på så sätt en kom ihåg-lapp till mig själv, att sluta tro att allt är så lätt att förstå och så enkelt att göra.

Syftet med idealrevolution är att skapa en samhällsförändring, att få människor att sluta diethetsa och känna sig nöjda med sig själva som de är. Förutsatt att det är det de vill. Men samtidigt måste vi också sticka ut hakan och provocera. Balansgången är just -en balansgång mellan för mycket provokation och för mycket det-är-bra-som-det-är-och-alla-gör-det-de-själva-vill.
Men vad är enkelt i detta och vad är svårt? Det är olika för olika personer, för vissa är det svårt att se sig själva i en helkroppsspegel, för andra är det svårt att förstå varför vissa inte kan just detta. För vissa är det enkelt att gå emot ideal och skita i samhällskrav, för andra är det jättesvårt.
Balansgången för oss blir, att försöka peppa allihop på något sätt. Som vi har skrivit i förklaringen så är Idealrevolution viktigt för dig, för mig och för våra medmänniskor. Men det innebär olika saker för olika människor.
Svårare än så är det inte, eller?

Hur hänger företag ihop?

Ni kanske minns hur vi mejlade företag förra året, bl.a H&M och Zalando fick en släng av Idealrevolutionssleven. Zalando revolutionerade -de lyssnade på oss och avslutade ett samarbete efter att vi kontaktat dem.
H&M var ignoranta och ville inte kännas vid problematiken vi tog upp om deras otroligt smala modeller. De har varit uppmärksammade i media fler gånger, de har fått brev om deras indelning av tjej- och killkläder och senast för deras sk. plussizemodeller som inte verkar vara just plussize.
Hur som helst: Eftersom vi skallade H&Ms betongvägg utan att komma igenom, känner vi att vi inte vill handla där förens de gjort något åt sin skeva syn på storlekar. Vi kommer i framtiden att mejla dem återigen och försöka få till en förändring, vi ger inte upp.
Men, som sagt, just nu handlar vi inte där, men vad är då alternativen? Ja, det finns ju rätt många klädaffärer utöver H&M, men hur hänger alla ihop, vilka ingår i samma koncern?
Det ska jag nu förklara för den som vill veta mer.

Listan nedan baseras på information jag hämtat från rapporten Har modet modet? -en rapport om nio klädföretags arbete med etik och miljö i leverantörsleden av Fair Trade Center (2010). Den finns att hämta hem här för den som är intresserad.

H&M äger: H&M, H&M Home, COS, Monki, Weekday, Cheap Monday.

Inditex äger: Zara, Zara Home, Massimo Dutti, Pull & Bear, Bershka, Stradivarius, Ousho, Uterqüe.

RNB äger: JC, Brothers & Sisters, Polarn O. Pyret.

Varnergruppen äger: Cubus, Dressmann, Bikbok, Wearhouse, Volt, Solo, Vivikes, Urban.

Fristående som ej ingår tillsammans med andra kedjor (och inte heller ingår med varandra): Gina Tricot, Acne, Indiska, Whyred.

Det kan vara bra att veta hur företag hänger ihop om en bestämmer sig för att inte handla på ett ställe. Om en då går till en affär som en tror inte har något att göra med den affären en ratar, så kan det vara bra att faktiskt veta om det stämmer eller ej. Det känns ju rätt fruktlöst att sluta handla på ett ställe men fortfarande gynna samma koncern.

Vad kvinnor borde vara, vad män vill ha och en och annan hälsoguru

Under en period har det nu florerat bilder på H&Ms sk plussizemodell i sociala medier, det har skrivits om det i Aftonbladet och Cosmopolitan har mottagit läsarstormar (eller vad nu media skulle benämna det som). Människor har helt klart reagerat på bilden av den sk plussizemodellen och hurvida hon är plussize eller sk normal.
Något av det första vi gjorde när vi startade Idealrevolution var att kontakta H&M eftersom vi reagerat på deras sk normalstora modeller och deras tydliga undervikt. Vi frågade H&M hur de valde modeller och varför de inte tog bättre ansvar för att förmedla en annan bild till tjejer och kvinnor i Sverige och världen. Svaret vi fick var inte tillfredställande, H&M slingrade sig och undvek våra frågor, när vi fortsatte kräva svar möttes vi av tystnad. Därför tycker vi att det är bra att H&Ms skeva syn på kroppar tas upp för diskussion både i sociala medier och i annan media nu igen.
Flera har skrivit om detta, bl.a. Schmenus, det är bra.

Det ska påpekas att detta inte är specifikt för H&M, flertalet företag arbetar utefter den rådande syn på kroppar och kroppsstorlekar som finns i västvärlden idag och den är långt ifrån oproblematisk.
Reaktionerna i sociala medier, bl.a. Facebook har inte låtit vänta på sig, bilden av plussize modellen länkas vidare av många och bara i mitt eget nyhetsflöde har jag sett bilden minst en gång varje dag å de senaste. Det har också börjat cirkulera bilder på plussizemodellen och bredvid denna finns bild på en anorektisk modell och texten ovanför: i know what i prefer. Och så någon man som gillat och delat vidare.

Varför är då detta problematiskt?
Jo för att detta bidrar inte med något nytt i debatten över huvud taget. Samma argument förs fram som alltid, vi har sett det i Karl-Johan Karlssons krönika i Expressen i november förra året, vi har sett det i otaliga andra bilder som delas på "större" kvinnor i jämförelse med "små" kvinnor och vad män egentligen tycker om och varför kvinnor gör fel som är på ett annat sätt.
Kvinnor är dumma som försöker följa de ideal som råder i samhället, kvinnor är för feta eller för smala, har för stora bröst eller för små, de sminkar sig fult eller borde sminka sig mer/mindre, de är dumma som svälter sig själva eftersom män vill ha kvinnor som inte är som stickor, kvinnor nedvärderas oavsett val och kroppsform, för de gör alltid fel.

Varför?
För att vi lever i ett manssamhälle, ett patriarkat, där mannen är norm och kvinnan är annorlunda som frångår normen. Kvinnan dubbelbestraffas eftersom hon aldrig kommer att göra rätt. Sminkar hon sig? Fan vad dåligt, vet hon inte att tjejer är vackra som de är, naturliga?!
Sminkar hon sig inte? Men fan vad trött hon ser ut, kan hon inte bara slänga på lite rouge och mascara så hon ser lite fräsch ut?!
Kvinnor bedöms hela tiden utefter hur de ser ut, vad de har på sig och om de är smala eller tjocka. Fula eller snygga. Kvinnans utseende är inte till för henne själv, utan det är till för en betraktare som har rätt att bedöma och döma henne beroende på hur hon ser ut.

Men män bedöms också för hur de ser ut, sluta prata så mycket om kvinnor hela tiden, det är inte bara de som lider! -Det här är ett argument som hörs ganska ofta, att vi fokuserar fel när vi uppmärksammar kvinnoförtrycket i samhället eftersom det inte bara är kvinnor som blir bedömda och dömda efter hur de ser ut. Självklart drabbar utseendehetsen även män, jag säger inte att det bara är kvinnor som missgynnas. 96% av reklam är med bilder av en kvinna där hon sexualiseras, jämförs med objekt eller utsätts för en handling. Det påverkar hur vi ser på kvinnor och kvinnors kroppar, hur vi talar om dem och till dem och hur vi bedömer kvinnor vi möter.
Unga människor (alltså både tjejer och killar) jämför sig med bilder de ser av andra kroppar i det offentliga rummet. En vill se om den egna kroppen är "normal" om en passar in i normen och en vill bara vara vanlig, inte sticka ut, få vara som alla andra.
Bilder av endast smala kroppar säger således att större kroppar, annorlunda från normen, är fel på något vis och bör korrigeras. Lägg därtill hälso- och vikthetsen i samhället, en ska gå ner i vikt så snabbt det bara går. Kroppen ska hela tiden korrigeras. Vi tar emot och skickar vidare diettips utan att tänka över vem vi ger tipsen till.

Det finns minst en självutnämnd hälsoguru i varje matsal/fikarum på varje arbetsplats i detta avlånga land. En person som är frälst av senaste diettrenden och hakat på, hen är dessutom noga med att berätta för arbetskamraterna om dieten och uppmanar dem att testa de också. För de själva har ju mått sååå mycket bättre av att tappa några kilon.
Problemet med detta är att en aldrig vet vem en ger diettips. Det kan vara en människa med extremt dålig självbild och som tar väldigt illa upp (en behöver förresten inte ens ha dålig självbild för att ta illa upp när någon säger åt en att gå ner några kilon). Det kan vara en anorektiker, en bulimiker eller en människa med någon annan typ av ätstörning som egentligen skulle behöva vård för att komma ur sitt missbruk eller på annat sätt få hjälp av vården att hantera vardagen. Men det tänker inte hälsogurun på. Och nästa vecka är 5:2 utbytt mot 16:8 eller LCHF (igen).
För att försöka hålla inlägget relativt "kort" låter jag bli att gå in på de farliga aspekterna av att hela tiden jojobanta eller byta dieter som andra byter strumpor.

Huvudpunkten är i alla fall inte vad män vill ha och vad kvinnor borde vara. Det är inte män som är subjekt och kvinnor som är objekt, vi borde väl för sjutton ses som människor oavsett -handlande subjekt oavsett kön. Det är inte intressant vad män vill ha, för alla män är inte lika och alla män tycker inte om kvinnor, på samma sätt som alla kvinnor inte är lika och inte heller tycker alla kvinnor om män. Vi lever i ett patriarkat där normen är en vit heterosexuell man och allt som faller utanför denna kategori är annorlunda. Vi måste kämpa för att den synen ska försvinna, att alla människor ska värderas lika oavsett kön, etnicitet, funktionalitet, sexuell läggning, ålder, religion. Då hjälper det inte att länka vidare bilder på Facebook om vad män vill ha och vad kvinnor borde vara. Vi är alla olika och det är inget dåligt med det.

Är du feminist? Hur vet du det?

Vi la upp en länk på vår sida på facebook häromdagen till ett test med en enkel fråga, om en tror på total jämställdhet mellan könen. Svarade en ja på frågan fick en till svar att en är feminist, svarade en nej fick en till svar att en inte är feminist.
Vi länkade till testet som en enkel ingång till att starta diskussionen, till att få människor att tänka till och vilja söka sig vidare till att undersöka den bakomliggande problematiken till varför en svarar ja eller nej.
Tyvärr var vi inte tillräckligt tydliga med detta då vi la upp länken, och ni, våra kära läsare, var snabba att påpeka detta. Ni är sjukt bra!
Självklart är grundproblematiken större, självklart måste en ta del av mer information och läsa vidare, fördjupa sig. Men, om en aldrig tidigare tänkt i dessa banor, utan bestämt hävdat att nej, jag är inte feminist (typ för att det är för stort, för svårt eller vad som helst) så kan testet, med en enkel fråga, vara en ögonöppnare för vissa.
Testet är otroligt förenklat, därför finns det också brister i det. Vi såg det som en inledning till något större. Om en först köper tanken på att en håller med om att det borde vara jämställt, så kan en därefter gå vidare.
Exempel: en ung människa får frågan om hen är feminist men förstår inte vad ordet betyder, om en då omformulerar sig och frågar om hen tycker att kvinnor och män ska vara jämställda är detta ett första steg till att fortsätta. Personen kanske då inser att hen är feminist, varpå hen också kommer bli ifrågasatt av andra varför hen är feminist.
När en blir ifrågasatt ser en att en måste läsa vidare, fördjupa sig, vilket vissa förhoppningsvis då gör, och snöbollen är i rullning. Det var typ så vi tänkte, hänger ni med?
Det är svårt att kalla sig feminist, svårt för att en måste läsa på, käfta emot och diskutera för att visa vad en tycker. Men det ska, tycker vi, samtidigt vara enkelt att se en del av en struktur och erkänna att en tror på jämställdhet. Därefter kan en ta sig vidare, djupare.
Jag är feminist. Därmed inte sagt att jag håller med alla feminister om allt de säger, därmed inte sagt att alla feminister håller med mig om allt jag säger.
När jag började kalla mig för feminist i tonåren kände jag inte till genussystem, jag kunde inte stava till patriarkat, men jag tyckte att alla människor ska vara lika mycket värda och att det borde vara jämställt eftersom jag tyckte (och tycker än) att kvinnor och män är lika mycket värda och ska behandlas likvärdigt.
Om någon då sagt åt mig att jag inte fick kalla mig feminist för att jag gjorde det på fel sätt, då hade jag förmodligen slutat läsa på, slutat kalla mig feminist, för det dög inte till i alla fall. Vad som hände var att människor ifrågasatte mig, men ingen sa att jag inte fick kalla mig feminist, de ställde däremot motfrågor, vad jag tyckte i olika frågor och vad jag ansåg om patriarkatet. Det gjorde att jag insåg att jag behövde läsa något för att förstå mer, jag hade en stor kunskapstörst och ville veta mer, folk blev ju så provocerade av att jag kallade mig feminist, och jag ville veta mer, kunna ta diskussionen.
Om någon då hade tryckt upp en tre sidor lång litteraturlista i mitt ansikte och bett mig läsa alla böcker de kunde komma på som hade med feminism att göra och att jag inte fick kalla mig feminist förrän jag uppfyllt kunskapskravet, då hade jag också tröttnat. Jag orkade för att jag började med en enkel fråga, fortsatte vidare till en bok på 150 sidor och därefter fördjupade mig lite mer och lite mer.
Jag har läst böcker nu om detta i snart 11 år, jag kommer aldrig bli fullärd, och det är inte det det handlar om heller. Målet är att fortsätta kämpa, målet är fan att aldrig bli nöjd, att alltid utvecklas. För blir jag nöjd, då slutar jag ju kämpa. Så på ett sätt har jag nått mitt personliga mål, samtidigt som det är onåbart eftersom det just går ut på att aldrig ge sig.
Ytterligare ett exempel på hur feminismen växer och förändras går att läsa i Moralfjants inlägg som belyser hennes fördjupning inom feminismen, så jävla vackert.
Vi tänkte att om en först accepterar och köper att en tror på jämställdhet och därmed också kan kalla sig feminist, kan en också börja se andra strukturer och köpa andra resonemang, läsa vidare och förstå patriarkatets uppbyggnad och hur det spelar roll i allt vi gör i våra liv, hur vi påverkas av att det är ojämställt i grund och botten. Då kan vi också se att vi måste kämpa för att krossa just detta, krossa patriarkatet.
Det här är en taktik som kallas foot-in-doot-tactic. Forskare har testat metoden inom många olika fält och kommit fram till att om en först ber om en liten tjänst och därefter ber om en större, så är det mer sannolikt att personen som svarar ja på den första även kommer svara ja på den andra.
Taktiken kan användas både positivt och negativt, vilket är viktigt att vara medveten om.
Om en börjar med att ställa frågan om vad en person anser om patriarkatets uppbyggnad kring mäns överordning och kvinnors underordning och vad personen har att säga om att män ges tolkningsföreträde i alla frågor så är det ganska sannolikt att personen slutat lyssna på dig innan du ens formulerat frågan klart, för den är för svår att börja med, den kräver stora förkunskaper hos personen du frågar.

Jag och Mia pluggar båda till pedagoger, vi har ett intresse av att utbilda, vi se möjligheterna i att med enkla frågor, få människor att vilja söka sig vidare och skaffa sig mer kunskap. Vi vill ge människor en kunskapstörst, väcka en lust till att lära. I grund och botten går det ut på att dela ut frön som personer får plantera och vårda själva för att se vad som växer fram. Därför försöker vi vara accepterande, tålmodiga och uppmuntrande i kontakt med andra människor. När en är pedagog inser en många gånger hur viktigt det är att få med människor i jakten på ny kunskap, och hur svårt det samtidigt är, vi kan inte trycka in all världens kunskap i våra elever, vad vi däremot kan göra är att uppmuntra dem att söka sig vidare, att vilja ha kunskap och att själva se att kunskapsinhämtning gynnar dem. Samma metod försöker vi använda oss av i arbetet med Idealrevolution. Vi tänker inte gå ut och trycka fakta i ansiktet på företag och människor för att bevisa att de inte duger eller räcker till, vi försöker skapa ett intresse av att lära sig mer, att bli bättre i sin marknadsföring och att vilja förstå strukturer i samhället. Om en ska kunna börja kalla sig feminist måste en börja med något enkelt för att därefter vilja leta sig vidare, och sen behöver inte alla ha läst allt som har med genusteori och patriarkat att göra. Vi blir aldrig fullärda, vi lär hela livet och det gäller även inom feminismen.
Kunskap, och i det här fallet feminism, kan liknas vid ett berg som är svåröverskådligt till att börja med, men tar du ett steg så inser du att du har potential att ta ett till, och ytterligare ett till, och får du hjälp vid din sida av en guide, en lärare eller en medmänniska, så blir vägen till toppen av berget enklare att nå.
Vi menar såklart inte att vi på något sätt är perfekta guider eller lärare när det kommer till detta, absolut inte, vi går också samma väg tillsammans och behöver ert stöd för att nå mer kunskap, att bli bättre. Därför är det så jävla bra att ni påpekar när vi inte är tydliga nog, när vi behöver formulera om oss för att få fram det budskap vi vill nå ut med. För det inser vi både i arbetet med Idealrevolution och i arbetet som pedagoger, att vi har alltid något att lära av andra människor, oavsett vilken ålder de är i och i vilken sfär vi än rör oss i.
Vi älskar kunskap och feminism, och vi är så jävla tacksamma över att vi har så otroligt kloka följare.
Sluta aldrig ifrågasätta, sluta aldrig söka kunskap, sluta aldrig kämpa.
PUSS