Kom ut ur garderoben, för dig naken eller för dig blottad

Igår gjorde jag något som platsar på topp tio av de läskigaste sakerna jag gjort. Jag mejlade min familj och nära vänner och berättade att jag varit ätstörd. På ett sätt var det mitt sätt att komma ut ur garderoben; att berätta något som är en del av mig, att visa mig sårbar och samtidigt få förståelse och kunna slappna av lite mer.
Jag har funderat på att göra det jättelänge men inte vågat. För det är så jävla pinsamt att vara sårbar, att jag inte kan äta som andra. Mat är så grundläggande, äta bör man.... annars dör man, och för de flesta människor funkar det, men för mig är det svårt.
Jag har känt mig så begränsad när familj och vänner diskuterat dieter med mig, kommenterat deras egen vikt eller min egen och jag har behövt flera dagar, veckor på mig att komma tillbaka från en endaste liten kommentar.
Eftersom jag fått hjälp och blir friskare och friskare hela tiden så kändes tiden rätt nu, att det var dags. Jag har velat ge det tid att växa fram inom mig eftersom det är svårt att berätta, men i och med att jag gått ut med det redan på idealrevolution kändes det som ett steg i rätt riktning. Vissa har vetat om det och andra inte, men nu har alla fått samma information och det känns jättebra.
Reaktionerna har bara varit positiva, vilket också spär på känslan av att det var rätt beslut.
Jag vill vara öppen med det eftersom jag är övertygad om att jag kan hjälpa andra genom att berätta vad jag själv varit med om och hur min väg mot att bli frisk har sett ut och ser ut fortfarande.
Samtidigt vill jag inte göra det till en jättegrej eftersom jag numera är frisk och kan hantera min vardag. Men nu när det är gjort kan jag verkligen rekommendera fler att göra liknande. Om du lider av en ätstörning så prata med någon i din närhet som du har förtroende för, du ska inte behöva bära bördan ensam. Det är en tung sten att bära själv och ingen ska behöva lida i tysthet och skämmas. Det finns hjälp att få.