torsdag 14 november 2013

Är du feminist? Hur vet du det?

Vi la upp en länk på vår sida på facebook häromdagen till ett test med en enkel fråga, om en tror på total jämställdhet mellan könen. Svarade en ja på frågan fick en till svar att en är feminist, svarade en nej fick en till svar att en inte är feminist.
Vi länkade till testet som en enkel ingång till att starta diskussionen, till att få människor att tänka till och vilja söka sig vidare till att undersöka den bakomliggande problematiken till varför en svarar ja eller nej.
Tyvärr var vi inte tillräckligt tydliga med detta då vi la upp länken, och ni, våra kära läsare, var snabba att påpeka detta. Ni är sjukt bra!
Självklart är grundproblematiken större, självklart måste en ta del av mer information och läsa vidare, fördjupa sig. Men, om en aldrig tidigare tänkt i dessa banor, utan bestämt hävdat att nej, jag är inte feminist (typ för att det är för stort, för svårt eller vad som helst) så kan testet, med en enkel fråga, vara en ögonöppnare för vissa.
Testet är otroligt förenklat, därför finns det också brister i det. Vi såg det som en inledning till något större. Om en först köper tanken på att en håller med om att det borde vara jämställt, så kan en därefter gå vidare.
Exempel: en ung människa får frågan om hen är feminist men förstår inte vad ordet betyder, om en då omformulerar sig och frågar om hen tycker att kvinnor och män ska vara jämställda är detta ett första steg till att fortsätta. Personen kanske då inser att hen är feminist, varpå hen också kommer bli ifrågasatt av andra varför hen är feminist.
När en blir ifrågasatt ser en att en måste läsa vidare, fördjupa sig, vilket vissa förhoppningsvis då gör, och snöbollen är i rullning. Det var typ så vi tänkte, hänger ni med?
Det är svårt att kalla sig feminist, svårt för att en måste läsa på, käfta emot och diskutera för att visa vad en tycker. Men det ska, tycker vi, samtidigt vara enkelt att se en del av en struktur och erkänna att en tror på jämställdhet. Därefter kan en ta sig vidare, djupare.
Jag är feminist. Därmed inte sagt att jag håller med alla feminister om allt de säger, därmed inte sagt att alla feminister håller med mig om allt jag säger.
När jag började kalla mig för feminist i tonåren kände jag inte till genussystem, jag kunde inte stava till patriarkat, men jag tyckte att alla människor ska vara lika mycket värda och att det borde vara jämställt eftersom jag tyckte (och tycker än) att kvinnor och män är lika mycket värda och ska behandlas likvärdigt.
Om någon då sagt åt mig att jag inte fick kalla mig feminist för att jag gjorde det på fel sätt, då hade jag förmodligen slutat läsa på, slutat kalla mig feminist, för det dög inte till i alla fall. Vad som hände var att människor ifrågasatte mig, men ingen sa att jag inte fick kalla mig feminist, de ställde däremot motfrågor, vad jag tyckte i olika frågor och vad jag ansåg om patriarkatet. Det gjorde att jag insåg att jag behövde läsa något för att förstå mer, jag hade en stor kunskapstörst och ville veta mer, folk blev ju så provocerade av att jag kallade mig feminist, och jag ville veta mer, kunna ta diskussionen.
Om någon då hade tryckt upp en tre sidor lång litteraturlista i mitt ansikte och bett mig läsa alla böcker de kunde komma på som hade med feminism att göra och att jag inte fick kalla mig feminist förrän jag uppfyllt kunskapskravet, då hade jag också tröttnat. Jag orkade för att jag började med en enkel fråga, fortsatte vidare till en bok på 150 sidor och därefter fördjupade mig lite mer och lite mer.
Jag har läst böcker nu om detta i snart 11 år, jag kommer aldrig bli fullärd, och det är inte det det handlar om heller. Målet är att fortsätta kämpa, målet är fan att aldrig bli nöjd, att alltid utvecklas. För blir jag nöjd, då slutar jag ju kämpa. Så på ett sätt har jag nått mitt personliga mål, samtidigt som det är onåbart eftersom det just går ut på att aldrig ge sig.
Ytterligare ett exempel på hur feminismen växer och förändras går att läsa i Moralfjants inlägg som belyser hennes fördjupning inom feminismen, så jävla vackert.
Vi tänkte att om en först accepterar och köper att en tror på jämställdhet och därmed också kan kalla sig feminist, kan en också börja se andra strukturer och köpa andra resonemang, läsa vidare och förstå patriarkatets uppbyggnad och hur det spelar roll i allt vi gör i våra liv, hur vi påverkas av att det är ojämställt i grund och botten. Då kan vi också se att vi måste kämpa för att krossa just detta, krossa patriarkatet.
Det här är en taktik som kallas foot-in-doot-tactic. Forskare har testat metoden inom många olika fält och kommit fram till att om en först ber om en liten tjänst och därefter ber om en större, så är det mer sannolikt att personen som svarar ja på den första även kommer svara ja på den andra.
Taktiken kan användas både positivt och negativt, vilket är viktigt att vara medveten om.
Om en börjar med att ställa frågan om vad en person anser om patriarkatets uppbyggnad kring mäns överordning och kvinnors underordning och vad personen har att säga om att män ges tolkningsföreträde i alla frågor så är det ganska sannolikt att personen slutat lyssna på dig innan du ens formulerat frågan klart, för den är för svår att börja med, den kräver stora förkunskaper hos personen du frågar.

Jag och Mia pluggar båda till pedagoger, vi har ett intresse av att utbilda, vi se möjligheterna i att med enkla frågor, få människor att vilja söka sig vidare och skaffa sig mer kunskap. Vi vill ge människor en kunskapstörst, väcka en lust till att lära. I grund och botten går det ut på att dela ut frön som personer får plantera och vårda själva för att se vad som växer fram. Därför försöker vi vara accepterande, tålmodiga och uppmuntrande i kontakt med andra människor. När en är pedagog inser en många gånger hur viktigt det är att få med människor i jakten på ny kunskap, och hur svårt det samtidigt är, vi kan inte trycka in all världens kunskap i våra elever, vad vi däremot kan göra är att uppmuntra dem att söka sig vidare, att vilja ha kunskap och att själva se att kunskapsinhämtning gynnar dem. Samma metod försöker vi använda oss av i arbetet med Idealrevolution. Vi tänker inte gå ut och trycka fakta i ansiktet på företag och människor för att bevisa att de inte duger eller räcker till, vi försöker skapa ett intresse av att lära sig mer, att bli bättre i sin marknadsföring och att vilja förstå strukturer i samhället. Om en ska kunna börja kalla sig feminist måste en börja med något enkelt för att därefter vilja leta sig vidare, och sen behöver inte alla ha läst allt som har med genusteori och patriarkat att göra. Vi blir aldrig fullärda, vi lär hela livet och det gäller även inom feminismen.
Kunskap, och i det här fallet feminism, kan liknas vid ett berg som är svåröverskådligt till att börja med, men tar du ett steg så inser du att du har potential att ta ett till, och ytterligare ett till, och får du hjälp vid din sida av en guide, en lärare eller en medmänniska, så blir vägen till toppen av berget enklare att nå.
Vi menar såklart inte att vi på något sätt är perfekta guider eller lärare när det kommer till detta, absolut inte, vi går också samma väg tillsammans och behöver ert stöd för att nå mer kunskap, att bli bättre. Därför är det så jävla bra att ni påpekar när vi inte är tydliga nog, när vi behöver formulera om oss för att få fram det budskap vi vill nå ut med. För det inser vi både i arbetet med Idealrevolution och i arbetet som pedagoger, att vi har alltid något att lära av andra människor, oavsett vilken ålder de är i och i vilken sfär vi än rör oss i.
Vi älskar kunskap och feminism, och vi är så jävla tacksamma över att vi har så otroligt kloka följare.
Sluta aldrig ifrågasätta, sluta aldrig söka kunskap, sluta aldrig kämpa.
PUSS

1 kommentar:

  1. Jag är inte feminist men jag tycker det är bra att någon säger stopp åt det fruktansvärda kroppsideal som finns i dag. Tack :)

    SvaraRadera

Vad trevligt att du vill kommentera! Vi uppmuntrar till diskussion, kom dock ihåg att visa respekt. Du får gärna skriva under eget namn, men det är lika okej att vara anonym också. Tack, och välkommen!