tisdag 3 september 2013

Kampen för den egna kroppen

Idealrevolution strävar efter att skapa ökad acceptans för kroppar i samhället, att idealbilder och normer inte ska snäva av individer, inte stöpa alla i samma form och exkludera de som inte passar in i mallen. Vi vill att alla ska accepteras, som de är, här och nu.
Vi bloggar för lyfta olika ämnen till diskussion, vi bloggar för att synliggöra strukturer och idealnormer som vi har upplevt på olika sätt. Då vi båda har upplevt samhällsnormens baksida i form av ätstörningar har det blivit en hel del fokus på detta och hur man tar sig från sjuk till frisk, kampen för den egna kroppen har hamnat i fokus.
Vi försöker bjuda på oss själva och vara öppna med vad vi varit med om, vi väljer själva vad vi berättar och tar fram i ljuset, vi försöker vara modiga och skriva sanningen, sätta ord på känslorna, hur svårt det än är ibland. Vi vågar för att vi hoppas kunna hjälpa någon därute som kämpar för att själv bli frisk. Hjälper vi bara en enda person så har vi fyllt vårt syfte. Hjälper vi fler är vi så klart oerhört stolta över att ni vågat ta steget mot en friskare vardag.

Beslutet att vara öppen med att jag har varit sjuk var inte alldeles okomplicerat. Under min sjukdomstid dolde jag min ätstörning under lager av kläder för att det inte skulle synas. Det låg en oerhörd dubbelhet i det hela, jag ville vara smal för att jag upplevde att jag inte dög som jag var, samtidigt som jag visste att jag var tvungen att gömma min kropp för att den var för smal. Jag ville både vara sjuk och bli frisk på samma gång, visste att jag var tvungen att göra något åt det hela, visste att jag var sjuk samtidigt som jag försökte rättfärdiga det hela med att det inte var en sjukdom utan en livsstil, min kropp, mitt beslut.
Att ta kontrollen över sig själv genom att inte äta, att straffa kroppen för att den inte dög, det var min ventil. Min kropp, mitt beslut blev min sjukdom, inte mitt beslut. Jag fastnade och det som skulle ge mig kontroll tog kontroll över mig.
Jag försökte i omgångar att bli frisk på egen hand, jag har berättat om det förut. Jag försökte äta rätt, men min kropp reagerade så klart med att gå upp i vikt, och snabbt, vilket gjorde att jag kände att jag hade ännu mindre kontroll över min kropp, att den straffade mig genom att bli större, och jag blev sjuk igen. Viktuppgången följdes av kommentarer, vänner och släktingar såg att jag gick upp och reagerade negativt, när jag senare gick ner igen fick jag positiva kommentarer, vilket närde min sjukdom än mer. Utgångspunkten var många gånger att jag alltid har varit smal, jag skulle inte bli större, jag skulle fortsätta vara smal; 'du som alltid är så smal, vad har hänt nu när du gått upp så mycket, mår du bra? äter du för mycket? du måste träna vet du'. Och jag visste, visste att jag hellre var sjuk än frisk, för det är svårare att vara frisk än att vara sjuk när utgångspunkten verkar vara att min smala kropp är den friska kroppen. När det egentligen är den som är mest sjuk.

Min kamp för min kropp, mitt beslut gjorde att jag 2011 sökte hjälp och fick behandling inom öppenvården. Jag bodde i en liten kommun med eftersatta resurser, men där vården mirakulöst nog slöt upp kring mig och hjälpte mig. Alla har inte den turen, men alla borde få den hjälpen om de söker vård för ätstörningar.
Jag har pendlat mellan 48-90 kg under 10 år som sjuk. Idag är det två år sen jag skrevs ut ur systemet, min friskförklaring fick ligga inne ett år, ett prövoår där jag skulle klara mig själv. Även detta har jag berättat om tidigare. Beslutet att vara öppen med att jag varit sjuk kom när jag och Maria startade Idealrevolution. Jag är trött på att människor fortfarande kan referera till min kropp som 'när du var smal' 'förut när du vägde mindre' eller antydningar om att jag borde gå ner i vikt igen. Jag förlåter, jag vet att det grundas på oförstående och att de som uttalar sig tror att de hjälper mig med diettips. Men jag skriver det här, och går ut med infon att jag haft en ätstörning för att människor i min omgivning och ni som följer idealrevolution ska förstå att smal är inte samma sak som hälsosam. Att diettips skadar mer än de hjälper. Att det är oerhört påfrestande att behöva rättfärdiga sin kropp i närståendes ögon när man har svårt att rättfärdiga den ens för sig själv. Att jag hatar, verkligen hatar smalhetsnormen i samhället och är idag otroligt stolt över mig själv och min kropp. Att du tar dig rätten att bedöma en annan människas kropp och uttala dig negativt om den säger mer om dig och din snäva människosyn än personen du dömer. Ätstörningar syns inte alltid utanpå, man vet aldrig vad en människa kämpar med på insidan.

Behandla varandra med kärlek och respekt och behandla dig själv precis som du skulle behandla din bästa vän eller partner. Din kropp förtjänar att älskas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad trevligt att du vill kommentera! Vi uppmuntrar till diskussion, kom dock ihåg att visa respekt. Du får gärna skriva under eget namn, men det är lika okej att vara anonym också. Tack, och välkommen!