onsdag 25 september 2013

Varför gör jag det här?

Jag står i köket och har precis lagt på telefonen efter att ha blivit intervjuad (mer om det får ni veta längre fram) och jag stirrar med tom blick på köksbordet, jag är trött och lite stressad, uttömd på ord men rätt nöjd. Jag sneglar mot hallen och ser min spegelbild, möter min egen blick varför gör jag det här? frågan bara dyker upp i mitt huvud. Ja, varför gör jag det här?
Varför kämpar jag varje dag för min och Marias revolution, varför jobbar jag på och driver dessa frågor med själ och hjärta? Varför gör jag så mycket mer än vad som krävs av mig, utanför vanligt arbete och plugg?
Jag är van vid att alltid ifrågasätta mina val, van att behöva försvara mig och därför måste jag vara beredd på att möta motstånd, ha argument klara, vara krigsberedd även mot mig själv ibland, om det ätstörda beteendet pockar på.
Men varför gör jag då det här, driver idealrevolution och kämpar?
Jo, för varje jävla unge, för varje kvinna och varje man (och alla andra också), för att vi alla ska kunna känna oss accepterade och känna att vi duger som vi är. För mina barn som jag inte har skaffat än, för mina kusinbarn som inte är speciellt gamla än, för Maria, för alla mina andra vänner, för min familj och för min pojkvän, och framförallt; för mig själv.
Ja, det finns en egoistisk aspekt i det hela, en del av mig får sånt jävla bränsle av att veta att jag gör det här för min egen skull.
Jag gör det här för mig själv, retroaktivt.
Jag gör det för mig -Jessica- sju år gammal, som står bakom lekstugan och gråter för att hon inte vill gå till skolan, för Jessica 10 år som hatar mens och hatar sig själv för att hon fått mens, för Jessica 13 år som tycker att hon inte duger och måste gå ner i vikt, för Jessica 15 år som hittat styrkan i sin egen röst, för Jessica 16 år som vill bli frisk men inte vågar, för Jessica 22 som tagit tag i sitt liv, blivit frisk och återfunnit styrkan i sin egen röst. För alla delar av mig -alla Jessicor- som känt att de inte passat in, att mallen inte kunnat rymma dem.
Jag kan ibland vara tacksam över att jag gått igenom det jag har gått igenom, inte det att jag förlåter, glömmer eller så utan att jag ändå kan se vissa fördelar med att ha gått igenom allt skit, alltså att jag är tacksam för erfarenheterna jag fått, lärdomarna jag tagit, även om jag hellre vissa gånger hade sluppit undan. Om bara en enda person blir hjälpt av det jag och Maria jobbar för, om en enda av dessa olika Jessicor kan bli hjälpta, då har vi fyllt vårt syfte. Därför gör jag det här.

3 kommentarer:

  1. Så. Fint. Det behövs eldsjälar för att få med fler på tåget, för att skapa revolution.

    SvaraRadera
  2. Kan du inte ändra i headern så det är för varje kvinna och MANS kropp. Det är lika viktigt för männen som för kvinnorna!

    SvaraRadera
  3. fy fan vad fint! Jag är här för att stanna!

    SvaraRadera

Vad trevligt att du vill kommentera! Vi uppmuntrar till diskussion, kom dock ihåg att visa respekt. Du får gärna skriva under eget namn, men det är lika okej att vara anonym också. Tack, och välkommen!