Behov + ideal = förtryck

Ja, hörrni. Man kan kämpa emot idealen, och man kan kämpa för dem. I Japan har man uppfunnit ett nytt hamburgerpapper för kvinnor så att de ska våga äta offentligt. Detta på grund av ett Japanskt ideal - kvinnors munnar "ska vara små, lågmälda och leende". Som om kvinnor behöver ännu mer press på sig att hålla käften.

Vår åsikt om detta är nog redan förstådd, men här kommer den i versaler: AAAARRRRRRRRRRRRRGHHHHHHH!

(En lite mer välformulerad reaktion på detta ger vår idol HEJ BLEKK i sin blogg, där hon beskriver lite mer ingående hur denna trend i Japan och övriga världen ter sig. Kika in här eller klicka på bilden!)

Denna tysthetssträvan får mig att tänka på luftslottet "kvinnlig list". Säkert är ni bekanta med begreppet, men jag kan ge några exempel för att förtydliga.

• "Jag låter honom tro att det var hans idé, så får jag min vilja igenom. Kvinnlig list!"
• "Han vet inte om det, men varje gång han gör mig förbannad så shoppar jag/sexvägrar jag. Kvinnlig list!"
• "Jag är inte svartsjuk, men för att jag inte heller ska bli det i framtiden så håller jag koll på hans inkorg, alltså i rent förebyggande syfte. Kvinnlig list!"

Det här är i mina ögon samma sak som att upprätthålla kvinnors tysthets-norm. Det är som om våra behov inte är värda att sägas sanningsenligt, de måste lirkas fram eller förkläs till något annat för att de ens ska gillas som legitima, mänskliga behov.
Att jag skrev dessa exempel på begreppet "kvinnlig list" beror på att jag ständigt hör dem. Eller läser om dem. Eller ser dem praktiseras. Och jag undrar om dem inte kommer sig ur den eviga rädslan för att vara krävande i en annan människas ögon? För om vi formulerar om dem, så är de ju inget annat än sunda krav och behov hos andra människor! Och det kanske är just där, i värderingen av kraven som vi finner oss desperata. Jag benämner dem sunda, någon annan som kvävande, någon tredje som befriande och så vidare. Så långt gånget förtryck har fått oss att tvivla på legitimiteten i våra egna behov, och därför sker en ständig värdering och avvägning av dem. Låt oss prova att omformulera!

• "Jag vill/får/kan/vågar inte uttrycka min åsikt. Därför upplåter jag den åt någon annans läppar att uttala."
• "Jag vill/får/kan/vågar inte begära att det som irriterar mig ska pratas ut om. Jag vill/får/kan/vågar inte ställa det kravet om respekt för min åsikt och min egna upplevelse."
• "Jag vill/får/kan/vågar inte protestera mot den brist på tillit som finns mellan oss. Jag vill/får/kan/vågar inte erkänna att jag är osäker på ärligheten i vår (vänskaps-/kärleks-)relation."

Med detta vill jag prompt markera att jag inte dömer de anledningar som finns bakom användandet av så kallad "kvinnlig list", i de anledningarna kan vi alla hamna och jag har inget med dem att göra på ett individuellt plan. Men det generella användandet av "kvinnlig list" motsätter jag mig å det starkaste. Det är alltså agerandet, inte anledningen till det som jag finner svårt att förlika mig med.
Hur kan en någonsin uppnå en respektfull och jämlik relation till någon, oavsett om det gäller vänskap eller kärlek, när man duperar den andre? Och framför allt, hur kan en någonsin uppnå en respektfull och god relation till sig själv, när man regisserar sina behov?

Vad tror ni?