Om vågar, triggers och oförstående gym

Som ni säkert sett på vår facebooksida så har vi haft kontakt med SATS om vågarna de har i sina omklädningsrum på centret i Farsta. Vi mejlade dem då vi reagerat på att en måste gå till receptionen för att låna hårblås, men vågarna står i omklädningsrummen utan att en behöver hämta ut eller vägas i samråd med personal. Vi har besökt många olika gym i Sverige eftersom vi flyttat runt en del, och aldrig tidigare varit med om att gym har vågar i omklädningsrummen, oftast finns de i receptionen så en får hämta ut och låna där, just för att personalen ska ha möjlighet att fånga upp personer snabbt och starta en dialog mellan utbildad personal och tränande medlem.
Om en vill hårddra det värnar SATS mer om sina hårblåsar än att fånga upp personer med skev självbild, men den bedömningen känns inte helt och hållet enkel att göra.
SATS har en fantastiskt fint formulerad ätstörningspolicy, den kan en läsa här, men när vi mejlade dem för att föreslå att de skulle ha vågarna i receptionen istället för i omklädningsrummen så ville de inte lyssna.
Jag -Hära- formulerade mejlen och ansvarade för mejlkontakten med SATS där jag dels använde mig själv som exempel och talade även i ett större sammanhang där jag tog utgångspunkt i att jag själv haft ätstörningar förut och vet hur triggers fungerar och att vågar är en sådan grej som kan trigga igång personer. Och att det bästa vore om SATS hade vågarna i receptionen eftersom de då enklare har möjlighet att efterleva sig ätstörningspolicy, då personal lätt kan samtala med medlemmen som lånar våg för att skapa en bättre kontakt och det ger SATS möjlighet att fånga upp personer i tid.
Jag valde att lägga upp kontakten på det sättet för att de skulle förstå att jag dels ser det som ett problem personligen men även ser problemet i ett större sammanhang och att det inte bara handlar om mig och mina triggers. SATS valde i sina svar att vända problematiken mot mig själv, de hoppades att jag skulle hitta ett bättre förhållningssätt till detta och fortsätta träna hos dem i framtiden men att majoriteten av deras medlemmar ville ha vågar i omklädningsrummen så därför stannar de där de är. Jag kan acceptera detta, men samtidigt tycker jag inte att svaret var godtyckligt utan mejlade iväg ett svar till SATS i Farsta och även ett mejl till huvudkontoret.
SATS har som regel att svara på mejl inom 48 timmar, vilket är en skitbra service och de håller verkligen den tiden.
Under tiden för detta blev jag förkyld och det hela satte sig i huvudet och halsen, vilket gjorde att jag både hörde sämre och hade svårt att få fram ord eftersom halsen gjorde ont, vilket var förbannat dåligt tajmat eftersom SATS valde att ringa upp mig och jag kunde inte svara eftersom jag var så förkyld.
De talade in på min röstbrevlåda att jag gärna fick återkomma via telefon eller mejl om jag hade fler frågor då jag tydligt inte var nöjd med deras första svar, så jag formulerade ännu ett mejl och skickade iväg.
SATS ska verkligen ha beröm för att de är så snabba att svara på mejl, men de får tumme ner för att de är så oförstående om triggers och ätstörningsproblematik.
Svaret på mitt sista mejl var att många medlemmar vill kunna väga sig på väg till duschen och därför låter de vågarna stå i omklädningsrummen, de tänker inte lyssna på oss.
Vi har nu avslutat vårt medlemsskap på SATS eftersom vi verkligen ser stora problem i att de inte tar till sig av kritiken.

Det handlar inte om en enstaka individ och dennas problem, det handlar om att se det hela i ett större perspektiv där SATS å ena sidan skriver i sin ätstörningspolicy att de värnar om sunda ideal och att träna i hälsofrämjande syften, och att de är beredda att stänga av medlemmar och se till att de får den vård de behöver genom att förmedla kontakt vidare med läkare etc. Men samtidigt när vi påtalar problematik kring triggers och att ha oövervakade vågar så vägrar de se kopplingen.

Vi hoppas att SATS i framtiden utbildar sin personal bättre angående ätstörningsproblematik och triggers och inser att vågar i omklädningsrummen inte är en bra idé överhuvudtaget.

Slutgiltid bedömning av SATS:
Tumme upp för snabba svar, tumme ner för att de inte lyssnar.